Testosteron och träning – så påverkar långvarig löpning äldre män

Varför dygnsrytmen i testosteron spelar roll

Testosteron ligger inte på en jämn nivå över dygnet. Hos unga män är det i regel högst på morgonen och sjunker sedan under dagen. Den svängningen brukar planas ut med åldern.

Lika viktigt är frågan om hur mycket av hormonet som faktiskt går att använda. Det mesta testosteronet i blodet sitter fast på SHBG, alltså sexualhormonbindande globulin, ett transportprotein som håller hormonet inaktivt. Kedjan ser ut så här: mer SHBG → större andel bundet testosteron → mindre fritt och biotillgängligt testosteron som kan nå musklerna. Därför räcker det inte att titta på totalvärdet.

Tidigare forskning på uthållighetsidrottare har gett blandade besked. I en pilotstudie skilde sig testosteronnivåerna inte signifikant mellan 37 triathleter och 20 otränade män [2]. En finsk studie på 46 elitidrottare inom bland annat längdskidåkning, orientering och löpning fann att lågnormalt testosteron inte var kopplat till sämre bentäthet under ett års uppföljning [3]. Den nya studien lägger till en dimension som sällan mätts: tidpunkten på dygnet, och hur den ser ut hos äldre som tränat i decennier.

Så gick studien till

Den slovakiska forskargruppen rekryterade 45 män och delade in dem i fyra grupper [1]:

• Unga löpare med regelbunden uthållighetsträning.
• Unga otränade med stillasittande livsstil.
• Masterslöpare, äldre män med lång bakgrund i uthållighetslöpning.
• Äldre otränade i samma ålder som masterslöparna.

Alla mättes antropometriskt och gjorde styrke- och ergometertester. Blodprov togs två gånger samma dag, på morgonen och på eftermiddagen. Ur proven analyserades totalt testosteron, SHBG, kortisol och östradiol, och därifrån räknades fritt testosteron, biotillgängligt testosteron och fritt androgenindex fram.

Tänk dock på att det är en tvärsnittsstudie. Ingen följdes över tid och ingen lottades till att börja springa. Sammanfattningen anger varken gruppstorlekar, åldrar eller exakta hormonnivåer.

Vad forskarna fann

• Dygnsvariationen fanns kvar hos löparna: fritt testosteron och fritt androgenindex sjönk signifikant från morgon till eftermiddag hos masterslöparna (P = 0,0009 respektive P = 0,0021), ungefär som hos båda de unga grupperna.
• Utplanad kurva hos otränade äldre: hos de äldre otränade fanns ingen skillnad alls mellan morgon och eftermiddag (P > 0,9999).
• Mer SHBG – av två skäl: nivån var högre både med stigande ålder (P = 0,0001) och med träning (P = 0,0016). Det gav i sin tur lägre fritt testosteron, lägre biotillgängligt testosteron och lägre fritt androgenindex.
• Prestationen: masterslöparnas toppeffekt på ergometern, både absolut och i förhållande till kroppsvikt, låg i nivå med de unga otränade. Den var klart högre än hos de äldre otränade men lägre än hos de unga löparna.

Resultatet? De äldre löparna liknade de unga i hormonets rytm och orkade lika mycket på ergometern som unga soffliggare – men hade samtidigt mer bundet testosteron.

Vad betyder resultaten för löpare?

För den som springer långt upp i åren är det mest uppmuntrande att dygnsrytmen i fritt testosteron såg ung ut. Lägg till att masterslöparna presterade som otränade unga män, och träningen ser ut som en nettovinst.

Samtidigt ska SHBG-fyndet tas på allvar. Långvarig uthållighetsträning verkar kunna bidra till samma förskjutning som åldrandet själv – mer bundet och mindre fritt testosteron. Forskarna formulerar sig försiktigt: träningen kan bidra till de åldersrelaterade förändringarna. Varför det blir så förklarar inte studien. Mer är inte alltid bättre, och det gäller kanske även hormonellt.

Hur oroande är det? Den finska studien ger ett visst lugn – där var lågnormalt testosteron inte kopplat till sämre bentäthet, och de låga värdena verkade till stor del återgå under året [3]. Men det gällde unga elitidrottare, så parallellen är inte rak.

Några begränsningar att ha i bakhuvudet:

• Litet underlag: 45 män fördelade på fyra grupper ger få personer per grupp.
• Tvärsnitt, inte orsak: det kan vara så att män med en viss hormonprofil oftare fortsätter springa, snarare än tvärtom.