Luftföroreningar och maraton – så mycket bromsar smutsig luft ditt lopp

Kan luften du andas in på startlinjen avgöra hur snabbt du kommer i mål? En ny studie, publicerad i augusti 2026 i Sports Med Open, har gått igenom 2,7 miljoner sluttider från sex av världens största maraton – och svaret är ja. Ju mer kvävedioxid i luften på tävlingsdagen, desto långsammare sprang deltagarna. Effekten var dosberoende, och störst var den för oss vanliga motionärer.

Varför luften du andas påverkar tempot

När du springer maraton drar du in tiotals gånger mer luft än när du sitter still. Allt som finns i den luften följer med ner i lungorna – inklusive avgaser. Kvävedioxid (NO₂) kommer i första hand från trafik och förbränning, och irriterar luftvägarna. Kroppen svarar med en lätt inflammation och trängre luftrör, vilket i praktiken gör varje andetag lite dyrare. Lägg till att föroreningar också belastar hjärt-kärlsystemet, så blir mekanismen begriplig: sämre gasutbyte i lungorna innebär att musklerna får kämpa mer för samma syremängd.

Att kortvarig exponering försämrar andning och cirkulation under arbete är känt sedan tidigare. Det som saknats är hur mycket det faktiskt kostar över ett helt lopp – och för vem. Det är den luckan den här studien försöker fylla.

Så gick studien till

Forskarna analyserade 2 756 553 netto-sluttider från sex World Marathon Majors – Berlin, Boston, Chicago, London, New York och Tokyo – för de upplagor som hölls mellan 2010 och 2024. För varje tävlingsdag hämtade de halterna av kvävedioxid och små partiklar (PM₂,₅) ur EU:s atmosfärtjänst Copernicus (CAMS) – en databas som i efterhand räknar fram hur luften var timme för timme över hela jorden, utifrån satellitdata och mätstationer.

Sedan byggde de en statistisk modell över de 75 enskilda tävlingsåren som räknade bort sådant som annars grumlar bilden: värmeindex, vindhastighet och den allmänna trenden att tiderna sakta driver över åren. För en delmängd på drygt 1,8 miljoner löpare med känd ålder kunde de dessutom dela upp resultatet på åldersgrupper. Det här är alltså inget labbtest med försökspersoner på löpband, utan en tvärsnittsanalys av verkliga lopp i verklig stadsluft.

Vad forskarna fann

Av de två föroreningarna var det kvävedioxiden som hade den tydliga kopplingen till sluttiden. Partiklarna gjorde det inte.

• Kvävedioxid (NO₂): varje ökning med 1 µg/m³ hängde ihop med 1,43 minuter långsammare sluttid för män (95 % konfidensintervall 0,66–2,21) och 1,56 minuter för kvinnor (95 % KI 0,63–2,48).
• Partiklar (PM₂,₅) – nollresultat: ingen statistiskt säkerställd effekt. Skattningen landade på −0,13 min per µg/m³ för män (95 % KI −0,67 till 0,40) och −0,14 för kvinnor (95 % KI −0,76 till 0,49), alltså lika gärna åt endera hållet.
• Motionärer drabbas hårdast: för NO₂ var effekten ungefär sex gånger större hos motionärer än hos elitlöpare (2,12 mot 0,34 minuter per µg/m³). Räknat som andel av snittiden höll skillnaden i sig – 0,67 % mot 0,18 %.
• Yngre mer känsliga: de yngsta löparna (18–29 år) påverkades mer än de äldsta (2,17 mot 1,32 minuter per µg/m³ för dem som var 60 år eller äldre).
• Hela fältet sköts bakåt: vid högre NO₂ förskjöts inte bara medeltiden, utan hela fördelningen av sluttider åt det långsammare hållet.

Vad betyder resultaten för löpare?

Låt oss börja med den obekväma nyheten: det är vi motionärer som förlorar mest, inte eliten. Sex gånger mer, faktiskt. En rimlig tolkning är att elitlöparen tillbringar kortare tid ute i luften och har en tränad andnings- och cirkulationsapparat med mer marginal, medan den som är fyra–fem timmar på banan hinner andas in betydligt mer smuts. Mer är inte alltid bättre – och här gäller det tvärtom att mindre tid i dålig luft är bättre.

Samtidigt ska man inte dra för stora växlar på detta. Det här är en observationsstudie: den visar ett samband, inte ett bevisat orsakssamband. Städer med hög trafik skiljer sig från renare städer på fler sätt än bara luften, och även om forskarna justerat för värme och vind kan andra faktorer spela in. Effekten per enhet är dessutom liten – det krävs en rejäl skillnad i halt mellan två lopp för att det ska handla om många minuter.

Vad kan du då göra med det här? Ärligt talat kan du inte styra luften på en tävlingsdag, lika lite som du styr att du blir snabbare av lättare skor genom att bara önska det. Men du kan lägga dina egna hårda pass – intervaller och långpass – till tider och platser med mindre trafik, och du kan se till att grunden är på plats: blodvärde och järnnivåer som klarar syretransporten och en energitillförsel som håller hela loppet. När du ändå inte rår på luften är det där dina marginaler finns.