Vi testar Kineon Move+: ljusterapi mot stela hälsenor

Mina hälsenor har varit ett återkommande gnäll i flera år. Värst på morgonen – de första stegen ut ur sängen är närmast komiska – och på kvällen efter ett löppass under dagen. Under själva passet är det stelt de första kilometrarna, sedan blir senan varm och det släpper. Ganska klassiska symptom på kronisk hälseneinflammation, med andra ord. Så när Kineon Move+ landade på skrivbordet var det svårt att låta bli att rikta den mot just det problemet.

Direkt en brasklapp: jag har kört den några gånger, inte i månader. Det här är alltså ett första intryck – hur prylen är att leva med – inte en dom över om ljusterapi fungerar. Den frågan har vi tagit separat i genomgången av vad forskningen säger om rödljusterapi, och där är kortversionen att underlaget för just hälsenor är tunt.

Allt som ligger i lådan: rem, laddstation med sex ljuspods, USB-kabel och ett hårt förvaringsfodral.

Uppackning: det här känns som en dyr pryl

Premiumkänsla rakt igenom, är den ärliga sammanfattningen av uppackningen. Förpackningen, materialen, det hårda fodralet med nätficka – allt signalerar att någon tänkt igenom helheten och inte bara skruvat ihop några lysdioder i ett plastskal.

Att fodralet också är laddstation är smart. En enhet man ska köra dagligen i flera veckor måste kunna slängas i väskan utan att man letar efter lösa delar.

Behandlingsprotokollet: tre positioner per ben

Kineon rekommenderar tre områden för hälsenebesvär, och det är den rutinen jag följt. Jag har kört dem sittandes vid kontorsplatsen, för det är hela poängen med en sån här produkt – den får inte kosta extra tid i en redan full vardag.

Position 1: vaden

Remmen spänns runt vadmuskeln en bit upp på underbenet. Vadmuskeln och hälsenan hänger ihop, och stelhet i den ena går sällan att separera från stelhet i den andra.

Position 1: remmen runt vaden. Det röda skenet syns tydligt genom huden.

Position 2: över hälsenan

Här flyttas remmen ner så att poddarna ligger direkt över senan, ovanför hälbenet. Det är positionen som känns mest "på pricken" när det är just hälsenan som krånglar.

Position 2: direkt över hälsenan. Ljuset sprider sig rejält i rummet.

Position 3: under foten

Sista området är under fotsulan. Remmen läggs på golvet och foten placeras ovanpå. Det tar hälsenans fäste underifrån och kommer även åt plantarfascian.

Position 3: under foten. Här ser man tydligast hur starkt laserljuset faktiskt är.

En sak man lär sig snabbt: titta inte rakt in i dioderna. Det är laser, om än svag sådan.

Det största problemet: sex körningar tar tid

Här kommer min egentliga invändning, och den handlar inte om att enheten är svår att använda. Den är enkel att använda. Problemet är matematiken.

Tre områden per ben. Två ben. Det blir sex körningar. Rekommenderad tid är 10–15 minuter per område. Räkna själv på hur stor del av arbetsdagen som påverkas.

Och det är inte bara tiden i sig. Det är att enheten piper när ett område är klart, och att du då ska lossa remmen, flytta den, spänna fast den igen och starta om. Sitter du mitt i ett jobbflow är det gång på gång att bli avbruten. Sex gånger. Det är den sortens friktion som avgör om en pryl blir en vana eller en dammsamlare i byrålådan.

Min önskelista till Kineon är därför enkel: en enhet med större behandlingsyta. Kunde man täcka hela underbenet i en enda körning skulle halva problemet försvinna.

Själva upplevelsen under behandlingen är däremot odramatisk på ett bra sätt. Ingen värme att tala om, ingen stickning, ingen vibration. Man spänner fast remmen, trycker på en knapp och jobbar vidare medan ett rött sken lyser upp under skrivbordet. Det kräver ingenting av dig – till skillnad från tåhävningar, som jag är betydligt sämre på att komma ihåg.

Efter passet åker poddarna tillbaka i fodralet, som också laddar dem.

Vad jag kan – och inte kan – säga om effekten

Ingenting, ärligt talat. Jag har kört den några gånger, och mina hälsenor varierar från vecka till vecka ändå. Att uttala sig om effekt efter så kort tid vore rent nonsens.

Det som gör mig extra försiktig är att jag inte kör något annat parallellt just nu – inga tåhävningar, ingen stretch. Det gör å ena sidan bilden renare, men det betyder också att om stelheten släpper framöver finns det ingen rehabträning som konkurrerar om förklaringen. Och forskningen är rätt tydlig med att det är just excentrisk träning som har bäst stöd vid senbesvär. Så den där renheten i testet är egentligen mest en påminnelse om att jag borde göra tåhävningarna.

Vill du veta vad studierna faktiskt visar har vi gått igenom hela forskningsläget med källor i vår artikel om forskningen bakom ljusterapi.

Första intrycket: vem är den för?

Move+ är en genuint välbyggd pryl. Fodralet, remmen och laddlösningen är genomtänkta, och tröskeln för att komma igång är låg. Den stora begränsningen är inte tekniken utan tidsåtgången – sex körningar à 10–15 minuter kräver att du planerar in dem, och den lilla behandlingsytan är produktens svagaste punkt.

Min hållning så här långt: ser du den som ett komplement till rehabträning, och tycker det är värt pengarna att testa något forskningen ännu inte kunnat bekräfta, är det ett rimligt experiment. Ser du den som en genväg förbi tåhävningarna kommer du bli besviken – där är forskningen tydlig, och jag är själv ett dåligt föredöme just nu.

Jag återkommer med en uppföljning när jag kört protokollet under längre tid.

Har du själv krånglande hälsenor är vår guide om hälseneinflammation en bättre startpunkt än någon pryl – där går vi igenom vad som faktiskt orsakar besvären och hur rehabträningen bör läggas upp.

Publicerad 12 september 2026

Det här är en personlig testrapport och utgör inte medicinsk rådgivning. Har du långvariga besvär med hälsenan bör du kontakta fysioterapeut eller läkare.