Maraton och meniskskada: så snabbt återhämtar sig knät

Vad händer egentligen i knät när du springer 42 kilometer? En ny studie, publicerad i september 2026 i Scandinavian Journal of Medicine & Science in Sports, följde hundra motionslöpare med ultraljud före och efter ett maraton. Svaret är både lugnande och värt att känna till: den mediala menisken pressas tillfälligt ut ur leden – men är tillbaka på utgångsläget efter ungefär fyra dagar. Det säger något om hur länge du egentligen bör vänta innan du drar på med tung träning igen.

Vad är meniskextrusion – och varför spelar det roll?

Menisken är den halvmånformade broskkil som sitter mellan lårben och skenben och fördelar trycket i knät. När leden belastas hårt kan menisken pressas utåt, förbi ledkantens normala läge. Det kallas meniskextrusion, alltså att menisken sticker ut en bit utanför skenbenets ledyta. En bestående extrusion förknippas i regel med artros och nednött brosk, men vad som händer akut efter ett enda långlopp har hittills varit dåligt kartlagt.

Mekaniskt är kedjan ganska logisk: tusentals steg pressar upprepat ihop knät → menisken trycks utåt → vävnaden tänjs och vätskeinnehållet förändras. Frågan forskarna ville besvara var enkel men praktisk: hur stor blir förändringen, och hur lång tid tar det innan menisken är tillbaka i sitt vanliga läge? Ett maraton sätter övergående spår i flera vävnader – njurarnas skademarkörer stiger ofta efter loppet men läker oftast utan behandling, och även hjärt- och muskelmarkörer stiger tillfälligt. Menisken kan alltså ses som ännu ett exempel på kroppens övergående svar på en extrem ansträngning.

Så gick studien till

Hundra motionslöpare (alltså 200 knän; medelålder 47,2 år, 77 män och 23 kvinnor) från fem olika maratonlopp undersöktes med bärbart ultraljud. Mätningen gjordes stående, med belastning och rakt knä, både före loppet och direkt efter mållinjen. Nittio av löparna (180 knän) följdes dessutom upp dag 1 till 5 efter loppet. Extrusionen mättes som avståndet från skenbenets mediala ledyta till meniskens ytterkant.

För att förstå vem som får en större extrusion mätte forskarna också hur belastningen fördelades i knät. Med en sensor (en tröghetsmätare fäst på skenbenet) skattade de knäts adduktionsmoment vid gång, det vill säga hur mycket av lasten som hamnar på insidan av knät. Sedan använde de statistiska modeller för att se vilka bakgrundsfaktorer som hängde ihop med den akuta förändringen.

Vad forskarna fann

• Extrusionen ökade tydligt: från i snitt 1,14 mm (95 % konfidensintervall 1,06–1,22) före loppet till 1,57 mm (1,49–1,66) direkt efteråt – en ökning på 38 % (i genomsnitt 0,44 mm, p < 0,001).
• Det gick tillbaka av sig självt: menisken låg kvar förhöjd till och med dag 3, men var åter på baslinjen från dag 4 (ingen signifikant skillnad mot utgångsläget).
• Större extrusion hos vissa: en kraftigare akut extrusion hängde ihop med högre belastning på insidan av knät (β = 0,24), högre BMI (β = 0,22) och längre månadsdistans (β = 0,18).
• Det som inte var säkert: åldern gav bara ett gränsfall till samband (β = 0,15, 95 % konfidensintervall −0,00 till 0,31) och kan alltså inte pekas ut som en tydlig riskfaktor.

Figur: Meniskextrusion (mm) före loppet, direkt efter och dagarna därpå hos de 16 löpare som mättes flera gånger – varje linje är en löpare, ringarna är mättillfällen. Ur studiens supplementdata (Figur S1), Dobashi et al., 2026.

Vad betyder det för dig som löpare?

Den viktigaste praktiska poängen är återhämtningstiden. Att menisken pressas ut direkt efter ett maraton verkar vara en normal, övergående reaktion – inte en skada i sig. Att den är tillbaka på baslinjen runt dag 4 antyder att just meniskens vävnad hinner återställas relativt snabbt, även om det inte automatiskt betyder att hela knät är redo för tung belastning då. Forskarna är själva försiktiga: de vet ännu inte om den tillfälliga extrusionen har någon klinisk betydelse på sikt eller om det motiverar ett bestämt vilointervall.

Sambanden är ändå tänkvärda. Att högre belastning på insidan av knät, högre BMI och större månadsvolym gav en kraftigare extrusion pekar mot att den samlade lasten på leden spelar roll. För dig som lägger höga veckodistanser eller bär på några extra kilon kan det vara ett skäl att ta återhämtningen efter ett långlopp på allvar. Håll koll på din månadsdistans i klockan eller aktivitetsarmbandet och trappa upp lugnt igen. Hur belastningen fördelas i knät hänger delvis ihop med fotisättning och stödyta, ett område där till exempel anatomiska sulor och inlägg ibland används för att jämna ut trycket.

Tänk dock på att studien har sina begränsningar. Deltagarna var motionslöpare, inte elit, mätningen skedde i fält och menisken följdes bara i fem dagar. Vad som händer i knät efter många maraton, år efter år, säger den här studien ingenting om. Får du ihållande smärta på ett och samma ställe i knät efter ett lopp ska du inte försöka lösa det på egen hand – låt en fysioterapeut eller läkare titta på det.